tisdag 3 juni 2014

Extremely loud & incredibly close

Titel: Extremely loud & incredibly close (2011)
Baserad på Jonathan Safran Foers novell.
Genre: Äventyr, Drama, Mysterium
Längd: 129 minuter
Regissör: Stephen Daldry
Manus: Eric Roth
Starring: Thomas Horn, Tom Hanks, Sandra Bullock, Max Von Sydow

Handling,
Oskar Schell (Horn) bor med sina föräldrar Thomas (Hanks) och Linda (Roberts) i New York. Oskars pappa har berättat om att det finns en sjätte bit av New York som har försvunnit någonstans ut på havet, Central park är bara en liten bit av den stora och det är där ledtrådarna om vart den stora biten är och kan hittas finns. Dom letar ledtrådar tillsammans, kollar på kartor och pratar mycket om hur man löser ett mysterium. Oskars pappa dör i terrorattacken 11 September 2001. Vi är med Oskar och får se hur han hanterar sin pappas bortgång och hur mysterium har satt griller i huvudet på killen. Vi kastas fram och tillbaka från 11 september till nutiden och får bit för bit mer information och får veta mer och mer om saker och ting som Oskar funderar på. En fundering som Oskar har är - Vem är den mystiska inneboende hos Farmor som ingen någonsin har sett gå ut genom dörren eller dragit bort gardinerna från fönstret?

Vad tycker jag?
Segt, segt, segt men spännande. Innan jag fortsätter vill jag ge en eloge och stor applåd till Thomas Horn som gör en fantastisk insats i rollen som Oskar Schell! Jag har gjort lite research och det visar sig att Thomas enda erfarenhet inom teater och skådespeleri är som den gamla gräshoppan i James och jättepersikan i en skolpjäs. Sedan slår han ut 3000 andra pojkar som vill åt den här enorma rollen. Brava!
Filmer berör mig väldigt ofta, jag lever mig in i historierna, lär känna människorna och glömmer bort min egen historia och mina människor. Oskars historia gör ont och den berör. Även fast filmen är mest under tystnad och Oskar som pratar med sig själv så vill jag fortsätta titta och jag vill veta allt som jag inte får veta på en gång. Det är en väldigt fin film som man inte ska se på när man är trött, bristen på dialog och alla tysta stunder gör risken för att somna väldigt hög trots att det är spännande på samma gång.
Självklart gråter jag lilleskutt-tårar när filmen närmar sig sitt otippade slut. Vill du gråta och se en bra, lugn, lite konstig film så är den här rätt. Är du kräsen, lite irriterad på dina soffkompisar och vill ha fartfyllt äventyr på skärmen bör du välja en annan film.

Horns insats höjer betyget och jag är glad att jag sett den men det kommer dröja innan jag ser den igen.

3.8 av 5 Toast!


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar